Att på olika sätt förbättra sin bil är en gammal hobby. Med tiden har den utvecklats till en subkultur, som sedan splittrats upp i flera olika subkulturer som spridits från USA till Japan och Europa och sedan vidare till Sydkorea, Turkiet och Nordafrika. Olika entusiaster lägger ner sin möda på olika egenskaper hos bilen: det kan röra sig om bilens utseende, dess prestanda, vilket framför allt är populärt att förbättra i Tyskland, eller att kunna spela så hög musik som möjligt på bilstereon, i vilket det anordnas tävlingar i norra Frankrike.
Raggarna- det svenskaste som finns?
Ur ett svenskt perspektiv är det närmast tjänstefel att inte nämna raggarna när bilkultur kommer på tal. Liknande subkulturer, som amerikanska greasers, franska blousons noirs (”svarta jackor”) har inte varit lika livskraftiga som de svenska, finska och åländska raggarna.
Många raggare har förvisso nöjt sig med en amerikansk 50- eller 60-talsbil (den vanligaste är Pontiac Bonneville), men en sådan bil sticker redan från början ut rejält från Medelsvenssons bil. De som inte haft råd med en amerikansk bil har fått hålla till godo med en Volvo 240 eller 740.
Att antalet raggare i Sverige ökat under 2000-talets första år hör antagligen samman med att intresset för äldre, framför allt amerikanska, bilar ökat markant under samma period. Det finns idag fler amerikanska 50-talsbilar i Sverige än i USA. Raggarnas nationaldag, Power Big Meet, som hålls i Västerås första helgen i juli varje år, är världens största träff för ägare till amerikanska bilar.
Raggare må ha setts som hotfulla när de först dök upp, vilket märks i filmer som Raggare! och Raggargänget, men de är sedan länge en integrerad och accepterad del av det svenska samhället. Detta blev inte minst tydligt 1996, när Posten gav ut ett frimärke med raggarmotiv. Raggarna har även gett namn åt en meny på Sibylla (raggarmeal). Att på olika sätt förbättra sin bil är en gammal hobby. Med tiden har den utvecklats till en subkultur, som sedan splittrats upp i flera olika subkulturer som spridits från USA till Japan och Europa och sedan vidare till Sydkorea, Turkiet och Nordafrika. Olika entusiaster lägger ner sin möda på olika egenskaper hos bilen: det kan röra sig om bilens utseende, dess prestanda, vilket framför allt är populärt att förbättra i Tyskland, eller att kunna spela så hög musik som möjligt på bilstereon, i vilket det anordnas tävlingar i norra Frankrike.
Raggarna- det svenskaste som finns?
Ur ett svenskt perspektiv är det närmast tjänstefel att inte nämna raggarna när bilkultur kommer på tal. Liknande subkulturer, som amerikanska greasers, franska blousons noirs (”svarta jackor”) har inte varit lika livskraftiga som de svenska, finska och åländska raggarna.
Många raggare har förvisso nöjt sig med en amerikansk 50- eller 60-talsbil (den vanligaste är Pontiac Bonneville), men en sådan bil sticker redan från början ut rejält från Medelsvenssons bil. De som inte haft råd med en amerikansk bil har fått hålla till godo med en Volvo 240 eller 740.
Att antalet raggare i Sverige ökat under 2000-talets första år hör antagligen samman med att intresset för äldre, framför allt amerikanska, bilar ökat markant under samma period. Det finns idag fler amerikanska 50-talsbilar i Sverige än i USA. Raggarnas nationaldag, Power Big Meet, som hålls i Västerås första helgen i juli varje år, är världens största träff för ägare till amerikanska bilar.
Raggare må ha setts som hotfulla när de först dök upp, vilket märks i filmer som Raggare! och Raggargänget, men de är sedan länge en integrerad och accepterad del av det svenska samhället. Detta blev inte minst tydligt 1996, när Posten gav ut ett frimärke med raggarmotiv. Raggarna har även gett namn åt en meny på Sibylla (raggarmeal).